Hela denna sida är en annons
Ett allt hårdare klimat med hot, glåpord och trakasserier skrämmer bort unga att döma inom idrotten. Sport- och tv-profilen Patrick Ekwall ryter till mot alla vuxna som inte kan uppföra sig schysst, och som inte förstår vidden av sitt beteende.

Krönika

”Frågan är: Vad gör vi med idioterna?”

Av Patrick Ekwall 13 oktober, 2016

Många unga domare slutar att döma efter en match eller två. De mår dåligt för att det står vuxna idioter och gapar att de är sopor.
Det här måste få ett slut.
Vi är rätt många kompisar i idrottens värld som måste hjälpas åt att stoppa dessa trakasserier – och i stället hjälpa och stötta: idrottens styrka.

Min kompis är din kompis är vår kompis är allas kompis.

Och alla har nästan alltid en sak gemensamt: idrotten. Fotbollen, handbollen, simningen, fäktningen, boxningen, rullstolsrugbyn eller vilken sport du än vill, alla föder vänner för livet.

Det är en av idrottens allra största sociala styrkor och jag älskar den. I den värld vi lever är den egenskapen värd väldigt mycket mer än vinst eller förlust.

Idrottens inre gemenskap – viktigare än någonsin
Jag var 8 år när jag började spela fotboll i ett organiserat lag, någon gång i början på 70-talet. Jag minns inte särskilt mycket av träningar eller matcher, men jag minns nästan varenda ansikte, nästan alla namn.

Vi spelade fotboll tillsammans tills vi var 18-22 år. Sen flög vi alla vidare till andra klubbar, i andra liv, långt från varandra.

Men när vi träffades många år senare i BK Olympics fantastiska initiativ, Reunion Cup, på Lindängens IP i Malmö så var det som om tiden hade stått stilla. Jag hade inte träffat Sotis, Rolle Rugbyhuvud, Sjöberg, Paddan, Bo Bonde, Robban och alla dom andra på 20-25 år men ändå var det som att träffa vänner för livet.

Så stark är idrotten (i just det här fallet fotbollen), den skapar en inre gemenskap och starka band som ingen annanstans i samhället.

I dagens Sverige är det viktigare än någonsin. Vi kan prata och prata om integritetsprojekt och samhällsansvar men ingen integration är så stark och så smärtfritt enkel som den du får genom idrotten.

Du får kompisar. Enkelt. Och naturligt.

Inför EM i somras träffade jag John Guidetti i Humlegårdsparken i Stockholm och vi kom att lira lite boll med ett gäng flyktingkillar från Afghanistan. Det var förstås en stor upplevelse för de här killarna, att en svensk landslagsman tog sig tid.

Men även John Guidetti kände sig varm om hjärtat. För att han sedan länge insett idrottens betydelse. Och vi pratade om kompisar.

John sa: ”Det är i fotbollen jag fått mina kompisar, när jag började i BP som liten knatte eller när jag bodde i Kenya under min ungdom och började spela för ett lag där. Du får något att prata om, sen går du och fikar, sen kanske ni gör något annat och sen har du inte bara en utan flera polare. På kort tid. Överlägset.”

Vuxna som inte fattar vidden av sitt beteende
Från Sverige till Kenya, från Afghanistan till Sverige, från hela världen till en annan, idrotten har inga barriärer.

Den har kompisar. Vi tänker kanske inte så mycket på det, men det är viktigare än vi anar. Och idrotten har – som jag ser det – den i särklass största betydelsen för välfärden i det här landet, fysisk såväl som mental.

Tyvärr har inte alla riktigt förstått det.

Skolan gör sannerligen allt den kan för att minska på barnens rörelse, det är ett ansvar som helt läggs på föreningar och ideellt arbetande, som sliter hårt med små resurser. Det hoppas jag att vi alla kan försöka påverka i rätt riktning.

Frågan är vad vi ska göra med idioterna. De som oftast är vuxna och de har aldrig förstått vidden av sitt beteende.

Fick mejl från förälder: ”Är du blind?”
Min kompis, Texas Johansson, hoppade i våras in och dömde en fotbollsmatch för 9-åriga tjejer.

Efteråt fick han ett mejl från en förälder till barn som deltagit i matchen där denna vuxna människa bland annat undrade om Texas var blind. Föräldern tyckte att Texas hade dömt dåligt, utgår jag från.

Jag har dålig koll på Texas förmåga som domare, men han har spelat ett antal matcher i allsvenskan så jag utgår ändå från att han har så pass bra koll på reglerna att han skulle lösa en sjumannamatch i F9.

Men det är inte det som är grejen. Det är att det ändå finns de som smutskastar någon för hur han eller hon dömt i en match för 9-åringar. Texas är vuxen och han kunde såklart skratta åt det där mejlet.

Men rätt många domare som dömer ungdomsidrott är inte vuxna, de är unga killar/tjejer som vill hjälpa idrotten, som vill engagera sig och hjälpa andra, som kanske vill satsa på en domarkarriär och vara bland kompisar.

Men alldeles för många slutar döma efter en match eller två.

De mår dåligt för att det står vuxna idioter och gapar att de är sopor, de slutar för de tycker inte att det är kul.

Jag har full förståelse för deras beslut.

Men det måste få ett slut.

Glåporden och hoten måste upphöra
Vi är rätt många kompisar i idrottens värld som måste hjälpas åt att stoppa den typen av trakasserier och i stället hjälpa och stötta: idrottens styrka.

Och matcherna/tävlingarna kommer alltid att bli bättre av att ha domare som mår lite bättre. Eller att ha domare överhuvudtaget.

Du behöver inte vara kompis med domaren, men domaren är ändå en kompis i en rätt stor idrottslig familj.

Och visst, idrotten yttrar sig väldigt gärna i ytterligheter. Vinst eller förlust, glädje eller sorg, hopp eller förtvivlan, himmel eller helvete.

Men en kompis är alltid en kompis. Och min kompis är din kompis är vår kompis är allas kompis.

Tack vare eldsjälen, tack vare idrotten.

Sussi Wilén-Dacke

Glimma, Falun

Hjälper överviktiga barn och deras familjer att må bättre genom personlig träning, kostrådgivning och massor av personligt stöd.

Anna-Maria Rosenberg & Elin Becksmo

Hjärtebarnsförbundet, Stockholm

Arrangerade Hjärtebarnsloppet till förmån för Sveriges barn och unga med hjärtfel – ett lopp där 650 löpare deltog runtom i Sverige och även utomlands.

Jonas Nilsson

SFFF, Norrtälje

Tar varje år med sig hundratals funktionsnedsatta personer ut på sjön för att fiska och njuta av friluftslivet i Stockholms skärgård.

Birgitta Green

Alla kan gympa, Helsingborg

Ser till att funktionshindrade barn och unga får möjlighet att gympa i grupp varje vecka – en träning där de utvecklas motoriskt och får kompisar.

Hasse Andersson

NPF-laget Trestad, Trollhättan

Vill hjälpa alla barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – genom fotboll och familjeträffar.

Sevana Bergström

Ronjabollen, Uppsala

Kämpar, med idrotten som verktyg, för att tjejer från utsatta områden ska bli sedda, accepterade och aktiverade.

Nicklas Johansson

Sandarne SIF, Söderhamn

Får Sandarne SIF att blomstra genom att skjutsa, träna och stötta ungdomar från asylboenden runt Söderhamn.

Jonas Morin

Huddinge Basket, Huddinge

Står trygg mitt i klubben med 80 nationaliteter. Ser varje unge – och gör mycket för den svenska basketsporten.

Anders Petersson

KFUM JKS, Stockholm

Är sedan över 40 år navet och allas extrapappa i basketföreningen som blivit så mycket mer än en idrottsförening – ett andra hem för barn och unga i Stockholmsförorten Bredäng.

Anna Karlsson

VildaKidz, Luleå

Erbjuder utsatta barn cirka 200 kostnadsfria aktiviteter året om där barnen får gemenskap, glädje och trygghet.

Leo Bernava

Nya Södertälje kultur- och fotbollsförening, Södertälje

Ser till att minst 200 barn i ekonomiskt utsatta områden får spela fotboll, prova kulturaktiviteter, känna tillhörighet och framtidstro.

Simon Ström

Scouterna, Bredäng, Stockholm

Satsar varje vecka 45 timmar av ideellt engagemang på att ungdomarna i hans scoutgrupper ska må bra, utvecklas och uppleva kamratskap.

Sibel Akdogan

MixDancers Academy, Jönköping

Dansskolan hon startade som 12-åring har i dag cirka 100 dansare – som varje vecka får glädje och styrka av Sibels ledarskap.

Thomas Werkström

BK Atle, Karlskrona

Leder barn och ungdomar i brottning sedan 46 år – ett engagemang som ger brottarna en styrka för livet.

Alexander Karlsson

Staffanstorp badmintonklubb, Staffanstorp

Med sin lågmälda ledarstil har Alexander skapat en trygg och utvecklande atmosfär i föreningen där han tränar ett 80-tal barn, unga och vuxna.

Monica Sundin

Falu IK-Friidrott, Falun

I 20 år har Monica tränat de yngsta barngrupperna i friidrott, med målet att fostra barnen till fina individer.

Bert Nilsson

Vadstena Brukshundklubb, Vadstena

Bert Nilsson har satsat all sin fritid på brukshundsklubben i 48 år – han är kassör sedan 1971, leder kurser och hjälper hundägare som kommer till klubben.

Kaj Karlsson

Laholms BTK Serve, Laholm

Ser till att barn och unga får trygghet och självförtroende i pingisklubben som blivit så mycket mer än en idrottsförening.

Linnéa Thurfjell

Calmif, Kalmar

24-åring som är både ordförande och ledare i idrottsklubben för funktionshindrade – en verksamhet som växer snabbt tack vare Linnéas stora engagemang.

Tina Holmström

Mariestad Bois FF, Mariestad

Lagledare och ordförande som fixar allt från utrustning till sponsorer – och är ett ständigt stöd för spelare, ledare och föräldrar i klubben.

Webb-tv

Tack för din nominering!

Tack för din röst!

Din röst är registrerad. Vinnaren kommer att presenteras på Eldsjälsgalan i mars 2017. Folkspel tackar för din röst och för att du bryr dig om och uppskattar eldsjälarnas insatser.

Du har redan röstat!

Din röst i denna kategori är redan registrerad. Om detta inte stämmer kan det vara så att du delar IP-adress med andra som har röstat. Testa i så fall att rösta från din mobiltelefon eller från en annan dator.